I och med jord- och skogsbruksministeriets program för utveckling av åkrarnas fastighetsstruktur: Stora skiften är en styrkefaktor inleddes ett pilotprojekt för att utreda om antalet frivilliga ägobyten skulle kunna ökas genom att till markägare lägga fram förslag om eventuella ägobyten för dem. Målet var att hitta nya metoder att förbättra Finlands dåliga skiftesstruktur. 

– Frivilliga åkerägobyten är en snabb, enkelt och jämförelsevis förmånlig metod för jordbrukare att förbättra skiftesstrukturen, men antalet genomförda byten är fortfarande litet år efter år, säger Ville Lukkarila, expert inom pilotprojektet.

Antalet potentiella ägobyten är litet

Pilotprojektet för ägobyte genomfördes samtidigt i två separata pilotområden i Norra Savolax och Satakunta. I Norra Savolax granskades områdena i Kiuruvesi, Siilinjärvi och före detta Maaninka kommun. I Satakunta granskades Säkylä kommun och Vittis kommun. 

I pilotprojektet identifierade Geodatacentralen vid Lantmäteriverket basskiften som automatiskt lämpar sig för ägobyte. Antalet skiften som skulle granskas begränsades enligt följande: skiftet skulle ligga på mer än 2 km avstånd från gårdscentret och skiftet skulle ligga på mer än 1 km avstånd från de övriga skiftena på gårdslägenheten. Dessutom skulle skiftet ägas av gårdslägenheten.

De ägobytespar som bildats av de återstående basskiftena gallrades ytterligare på följande sätt: Skillnaden mellan skiftenas arealer fick inte vara mer än 20 procent. Bytet förkastades också om avståndet mellan skiftet och gårdscentret förkortades med mindre än 500 meter för vardera parten i bytet.

På grundval av de återstående potentiella ägobytesparen bildades kartbilder för att fastställa hur det potentiella ägobytet skulle påverka gårdslägenheternas verksamhet. 

– Baserat på granskningen förkastades en del av bytena på grund av att skiftesläggningen decentraliserades till följd av bytet. Vissa byten förkastades också på grund av att de var obetydliga. Dessutom förkastades enskilda byten när jordbrukarens eget basskifte märktes utgöra större skiftesenheter tillsammans med arrendeområden, säger Lukkarila.

I pilotområdet i Satakunta hittades sammanlagt 33 potentiella ägobyten efter Geodatacentralens analys. Efter kartgranskningen minskade antalet potentiella ägobyten till slut till bara fyra. I pilotområdet i Norra Savolax hittades sammanlagt 24 potentiella ägobyten. I och med kartgranskningen minskade antalet potentiella byten till mindre än tio. Antalet potentiella ägobyten som hittades genom datorkörning minskade därmed till närmare noll vid den slutliga granskningen.

I slutet av pilotprojektet räknade man med samma variabler om antalet potentiella ägobyten skulle öka när den tillåtna värdeskillnaden mellan basskiftena höjdes från 20 procent till 30 procent. I båda pilotområdena ökade antalet framkomna byten med nästan hälften. Det bör noteras att antalet potentiella byten, även i detta fall, troligen kommer att minska drastiskt i och med kartgranskningen. Det är inte heller känt hur många jordbrukare som går med på att byta till ett 30 procent mindre skifte. I vilket fall som helst ska eventuella lättnader i värdeskillnadsbegränsningen öka åtminstone antalet potentiella ägobyten.

Ägobyten mellan två gårdslägenheter kan inte förbättra åkerstrukturen

Resultaten visar att skiftesstrukturen i Satakunta och Norra Savolax inte kan utvecklas genom byten av hela basskiften mellan två gårdslägenheter. Pilotområdena är i så stor utsträckning belägna i olika delar av Finland och har så olika förhållanden att resultaten av pilotprojektet kan utvidgas till att omfatta hela landet. Ägobyten mellan två hela basskiften förbättrar knappast åkerstrukturen i Finland. Ägobyte är dock ett bra verktyg för att justera gränserna för åkerskiften

– Den främsta orsaken är bristen på lämpliga bytesblock. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många bytespar som är värda ungefär lika mycket, så att det ska förbättra skiftesläggningen för båda parterna i bytet, säger Lukkarila. 

Mer information

Timo Potka, direktör, 040 518 1824, timo.potka@lantmateriverket.fi
Ville Lukkarila, expert i pilotprojektet, 044 211 1351