Det största kända utbrottet av en komet inträffade 2007 då kometen 17P/Holmes ökade sin ljusstyrka med till och med en miljon gånger. Kometen kunde då urskiljas med blotta ögat och var för en stund den största himlakroppen i vårt solsystem.
– Ett stort antal dammpartiklar från kometens kärna spreds ut i elliptiska banor och började kretsa kring Solen, vilket gav en unik möjlighet att studera kometens material och dess spridning i rymden. För att helt kunna förstå utbrottets fysik och omfattning har vi utvecklat en ny modell som exakt modellerar kometernas dammspår, berättar äldre forskare Maria Gritsevich från Geodatacentralen.
Ämnet för studien har varit spåren efter en komets utbrott. Forskarna beräknar att dammspåret efter två omlopp kan observeras från Jorden från och med slutet av juli 2022. Även entusiaster kan göra observationer med ett minst 30 centimeters teleskop utrustat med CCD-kamera och subtraktionsteknik.
– Jag har modellerat kända meteorsvärmar, såsom Leoniderna, i början av 2000-talet med moderna modelleringsmetoder. I denna studie har vi modellerat både mekanismen för utbrottet av kometen 17P/Holmes och rörelsen av de dammpartiklar som uppstod vid utbrottet i dammspåret med stor precision. Det här är första gången som de här två modellerna har kombinerats för att skapa en effektiv modell, säger Markku Nissinen, medlem i Astronomiska föreningen Ursa rf:s bolidarbetsgrupp.
Dammpartiklarna samlar sig igen vid den ursprungliga utbrottsplatsen
Efter att dammpartiklarna kretsat kring Solen en gång, samlar de sig på nytt vid den ursprungliga utbrottsplatsen. Dammpartiklar kan upptäckas vid banornas gemensamma noder, där det bildas ett timglasliknande mönster. Detta timglasmönster har för första gången observerats direkt från rymden i denna studie.
Dammspåret kan bäst observeras två gånger om året när Jorden passerar kometens banplan.
Studien är en del av projektet Planetary spectrometry som finansieras av Finlands Akademi och leds av Helsingfors universitet och Geodatacentralen FGI. Rymdgeodesi är en av de viktigaste delområdena inom nutida geodesi och därmed en central del av forskningen vid Geodatacentralens avdelning för geodesi och geodynamik. Den omfattar observationer både från rymden till Jorden och från Jorden till rymden, banbestämning av satelliter, bestämning av fel som påverkar observationerna i den övre atmosfären samt många astronomi- och fysikrelaterade frågor.
Mer information
Läs den vetenskapliga artikeln i sin helhet i den erkända publikationen Monthly Notices of the Royal Astronomical Society.
Mer information.
Maria Gritsevich, docent, FD, äldre forskare, Lantmäteriverkets Geodatacentral FGI, +358 50 301 6441, fornamn.efternamn@helsinki.fi
Markku Nissinen, specialist, medlem i Astronomiska föreningen Ursa rf:s bolidarbetsgrupp, +358 400 463917, firstname.lastname@protonmail.com