Geoiden är den form som havsytan skulle sammanfalla med utan påverkan av externa faktorer. Med geoiden avses havsytans nivå i alla oceaner som även fortsätter genom kontinenterna. I verkligheten avviker havsytans genomsnittliga nivå från geoiden bland annat på grund av växlingar i havsvattnets temperatur och salthalt och lufttryck samt på grund av rådande vindar och havsströmmar.

Figur 1. Förhållandet mellan geoidhöjd (N), ellipsoidhöjd (h) och avvägd höjd (H) är h = H + N.

Det är svårt att matematiskt definiera geoidens exakta form och läge i den tredimensionella rymden, eftersom geoiden är en fysikalisk yta som bestäms av variationer i Jordens massa och densitet. Jordens massa är ojämnt fördelad, och därför är geoidens yta ojämn. På vissa ställen ligger geoidens yta på ett större avstånd ifrån Jordens tyngdpunkt än på andra. Dessa växlingar är mycket små jämfört med Jordens radie.

Geoidens vågrörelser, eller undulationer studeras internationellt med hjälp av satelliter. Satelliter i omloppsbana runt Jorden används för att kartlägga Jordens gravitationsfält. Gravitationsdata från satelliter preciseras med gravitationsobservationer på Jordens yta. Exempelvis studerar Europeiska rymdorganisationens (ESA) gravitationssatellit GOCE Jordens gravitation och geoid.

Figur 2. På kartan avbildas geoidens höjder i jämförelse med Jordens ellipsoid.

Geoiden beskrivs som höjder i förhållande till en jämförelseellipsoid, och då talar man om en geoidmodell. Geoidmodellerna beräknas utgående från gravitationsobservationer. Lokala geoidmodeller passas in i nationella referenssystem, och då får man en nationell geoidmodell. Modellen som används i Finland är FIN2005N00. Med den kan man omvandla EUREF-FIN-ellipsoidhöjder från satellitpositioneringen till N2000-höjder. FIN2005N00-geoidmodellen finns att tillgå på vår webbsida (på finska).