Åkerskiftenas storlek och avstånden är viktiga faktorer också för utvecklingen av jordbruket. En bra fastighetsstruktur möjliggör investeringar i ny teknik och lösningar som minskar odlingskostnaderna.
För en lyckad sammanläggning av skiften behövs information om den nuvarande och tidigare skiftesstrukturen. Hermanni Hentunen undersökte i sitt diplomarbete ”Paikkatietoanalyysi Suomen peltotilusrakenteen kehityksestä 2010–2020”, hur åkerskiftesstrukturen i Finland har utvecklats mellan år 2010 och år 2020. Det viktigaste källmaterialet i arbetet var Livsmedelsverkets register över åkerskiften. Utifrån registret bildades så kallade odlarskiften av skiften som samma odlare förvaltar, och vägavstånden samt förflyttningstiderna från ekonomicentret till varje skifte beräknades i samarbete med Lantmäteriverkets Geodatacentrals FGI.
Skiftesstorleken växer långsamt och endast ställvis
År 2020 var genomsnittsstorleken på ett åkerskifte i Finland 3,18 hektar. De största skiftena finns i Egentliga Finland och Nyland, de minsta i Lappland, Kajanaland och på Åland. Den genomsnittliga storleken på ett åkerskifte har på tio år ökat med 0,14 hektar, det vill säga cirka 5 procent. Medianen på skiftenas storlek, det vill säga mittvärdet av de observerade storlekarna på ett åkerskifte var däremot endast 1,79 hektar. Fastän skiftesstorleken har ökat i hela landet, har ökningen de facto skett endast i vissa områden. Den största ökningen har skett i zonen som sträcker sig från Södra Österbotten till Uleåborg.
–En jämförelse av uppgifterna i registret över åkerskiften och förvaltning av intilliggande odlarskiften visade att odlarna inte märkbart kan påverka hur snabbt skiftesstorleken ökar genom att arrendera eller köpa åkermark. Arrenderade åkerskiften är ofta mindre än övriga skiften, och korta arrendeavtal uppmuntrar inte odlarna att investera i åtgärder som förbättrar jordens produktivitet. När verksamheten utökas måste jord tas där det är möjligt. Dessa skiften bildar sällan vettiga helheter tillsammans med det tidigare ägandet, berättar Hermanni Hentunen.
–Samma fenomen syns i odlingsavståndet, som i hela landet ökade 19 procent på tio år. Tiden som går åt till förflyttning till skiftena har ökat cirka 17 procent, det vill säga något långsammare. Detta visar att de nya skiftena ofta ligger så långt från ekonomicentret att man förflyttar sig till dem på snabba landsvägar i stället för på långsamma odlingsvägar. Detta påverkar smidigheten i trafiken och trafiksäkerheten. När förflyttningen till och från odlingarna ökar och avstånden blir längre ökar också växthusgasutsläppen från jordbrukstrafiken, fortsätter Hentunen.
Förändring i avstånd och i tid för förflyttning, 2010–2020 i procent.
Sammanläggning av skiften är en effektiv åtgärd
När man ser på områden där man de senaste tio åren gjort sammanläggningar av skiften, hade skiftstorleken ökat 27 procent. Avstånden för förflyttning till odlingarna hade emellertid ökat endast 11 procent. Sammanläggning av skiften snabbar upp ökningen av skiftesstorleken, samt bromsar upp ökningen av odlingsavstånden.
Ett mål med diplomarbetet var att erbjuda verktyg för styrning av Lantmäteriverkets sammanläggning av skiften. Resultatet av arbetet är rikligt med kartor, statistik och material och utifrån dessa kan man undersöka såväl tidigare projekt som kartlägga områden till vilka åtgärder kunde inriktas i fortsättningen.
–Fakta om status i skiftesstrukturen är värdefullt också när man informerar om sammanläggning av skiften, såväl för markägare som jordbrukets övriga intressegrupper och samarbetsparter, säger Hentunen.
Mer information
Hermanni Hentunen, 050 449 9514
direktör Timo Saari, 040 518 1824
e-postadresserna i formatet fornamn.efternamn@lantmateriverket.fi