Det att begreppet ekosystem används även inom andra verksamhetsområden än i dess ursprungliga naturvetenskapliga betydelse kan väcka känslor av förbryllning, osäkerhet eller till och med ilska hos många människor.
Eftersom begreppet ekosystem saknar en klar och entydig definition inom andra ämnesområden, har den tyvärr blivit ett hajpat ord som används som synonym för samarbete såväl inom arbetsgrupper, intressentgrupper och partnerskap som inom nätverk.
För mig själv representerar begreppet ekosystem inom dessa andra ämnesområden ett nytt tankesätt för att identifiera det ömsesidiga beroendet mellan olika aktörers funktioner och tjänster, vilket gör det möjligt att i stället för att producera tjänster inom en organisation, tillsammans med andra aktörer producera helt nya typer av tjänster enkelt och i realitid för allmänheten och för företag.
Från silotänkande till delaktiggörande samarbete
Begreppet ekosystem fungerar också när man strävar efter att lösa olika lokala eller globala problem med forskning och innovationer för att bromsa upp klimatförändringen eller bevara nautrens mångfald genom att sammankoppla olika aktörers resurser, kompetens, kunskaper och innovationer på nya sätt.
I stället för att enstaka organisationer optimerar sina tjänster utgående från sina egna perspektiv, bör servicenätverket granskas som en helhet tillsammans med samtliga aktörer i nätverket och utgående från allmänhetens eller företagets behov och förväntningar.
Detta förutsätter att aktörerna inom den offentliga, den privata och den tredje sektorn övergår till ett delaktiggörande samarbete och till att utveckla en ny typ av helhetsmässig kundupplevelse i stället för att producera tjänster på ett traditionellt sätt inom den egna organisationen.
En delaktiggörande tankemodell behöver ett strategiskt stöd
Det största hindret i dag mot delaktiggörande samarbete och serviceutveckling inom den offentliga förvaltningen och ofta också inom den privata sektorn är utöver utmaningarna att få finansiering för medskapande en avsaknad av delaktiggörande tankemodeller och verksamhetsmodeller.
Det känns enklare och tryggare att dra locket över sig inom den egna organisationen och endast sköta de lagstadgade uppgifterna i sin egen bubbla och med en egen budget än att delta i en delaktiggörande serviceutveckling tillsammans med andra. Om organisationskulturen endast stöder utvecklingen av tjänster inom den egna organisationen, är attityden till en delaktiggörande verksamhetsmodell reserverad. Då används resurser endast till att förstärka existerande silostrukturerna i stället för att skapa tjänster genom ett delaktiggörande samarbete mellan aktörerna i vilket fokus ligger på kundernas behov och förväntningar.
Övergången till en delaktiggörande tankemodell förutsätter strategiskt stöd från organisationen och även ett starkt stöd från ledningen för detta verksamhetssätt. Utan detta stöd är det inte möjligt för sakkunniga att delta till fullo i delaktiggörande serviceutveckling med andra aktörer.
Små steg mot bättre samproducerade tjänster
Genomförandet av ett delaktiggörande tankesätt i organisationen är en lång och ofta krånglig process. Det lönar sig att gå framåt ett steg i taget, från små framgångar och inlärningserfarenheter inom samskapande via identifiering och beskrivning av organisationernas centrala ekosystem och nätverk till ibruktagande av ett nytt tankesätt och en ny tankemodell samt att göra det möjligt att de används på sakkunnignivå. Med mer erfarenheter av och ökande kompetens inom delaktiggörande serviceutveckling kan vi föra in det nya verksamhetssättet i organisationens digiprinciper och metoder för hanteringen av förändringar samt andra relevanta anvisningar och verksamhetsmodeller inom organisationen.
Har det slutligen någon betydelse om delaktiggörande samarbete och serviceutveckling utförs i ekosystem, nätverk eller intressentgrupper? Nej, om samarbetet gör det möjligt att tillsammans genomföra tjänster som är enkla, fungerar i realtid och utgår från händelser för allmänheten och företag, samt att samtidigt tillföra ett sådant värde för alla aktörer som respektive aktör inte ensam skulle kunna uppnå.
Det centrala i serviceutveckling är en ny delaktiggörande tanke- och verksamhetsmodell, i vilken kunden står i fokus, inte begreppet under vilket serviceutvecklingen görs. Däremot så beskriver begreppet ekosystem bäst det ömsesidiga beroendet mellan aktörernas funktioner och tjänster som på ett nytt sätt möjliggör produktionen av en helhetsmässig serviceupplevelse för allmänheten och företag med hjälp av kontinuerliga servicekedjor som fungerar i realtid.
Juha Tuomaala
Skribenten är ekosystemdirektör vid Lantmäteriverket.